Hans, kan du förklara för en lekman vad skillnaden är mellan vanlig olja och syntetolja?

– Det finns förstås hur många grader av komplexitet som
helst i en sådan fråga, men enkelt uttryckt kan man säga att det finns två grundtyper av oljor: Konventionella mineraloljor, alltså sådana oljor som har används sedan länge och syntetiska smörjmedel som växer i popularitet och i dag är de dominerande. Båda görs av råolja som utvinns ur berggrunden. Skillnaden är att de syntetiska oljorna tillverkas med mer avancerade förädlingsprocesser och att de är renare och högklassigare än de konventionella mineraloljorna. 

Utöver att man på detta sätt kan avlägsna olika orenligheter ur råoljan, blir det också möjligt att skräddarsy enskilda molekyler för att möta moderna motorers behov. Dessa modifierade molekyler ger ett bättre skydd och ökad prestationsförmåga.

På vilket sätt ger syntetoljor en bättre prestationsförmåga?

– Deras största fördel är ett märkbart förbättrat skydd för motorn. Exempelvis när motorn startas så cirkulerar mineraloljorna långsammare – och de osmorda delarna i motorn slits på grund av friktionen. Den syntetiska oljan, däremot, börjar cirkulera omedelbart och skyddar alla rörliga delar i motorn direkt. De bättre kallstartsegenskaperna ger också bättre bränsleekonomi och längre livslängd på motorerna. Vi testkörde en BMW-motor i 33 000 mil i laboratoriebänk för några år sedan. Syntetoljan byttes enligt tillverkarens riktlinjer, men i övrigt fick den slita hårt. Ändå hade motorn exakt samma värden efteråt som den hade haft som ny. Det, törs jag lova, klarar inte en mineralolja.

Dessutom är ju syntetoljorna renare och mer miljövänliga. Det innebär att motorns utsläpp minskar jämfört med konventionella mineraloljor. De konventionella oljorna innehåller fler orenheter, såsom svavel, reaktiva och instabila kolväten och andra oönskade föreningar som inte helt kan avlägsnas i konventionell förädling.

Ja, det här med miljövärden talas det ju mycket om och att oljorna blir tunnare och tunnare...

– Ja, visst blir dom tunnare, både på person- och lastbilssidan! Vissa motorer i dag ska ha motoroljor med en viskositet av 0W-16 och jag skulle tro att om några år har vi 0W-10 eller till och med ännu tunnare motoroljor ute på marknaden. Även dieselmotorer med hög kompression kör ju med väldigt tunna oljor i dag. Sedan är det ju inte bara viskositeten på oljan som har förändrats. Nya motorerna har ofta mindre oljevolym och då får den mängd olja som är i motorn arbeta hårdare mellan serviceintervallen.

Då kommer vi in på nästa fråga som är relaterad till det här med kvalitet och vad oljan ska klara. Det finns ju specifikationer som oljan ska uppfylla. Varför ska man serva bilarna med en olja som är bättre än specen? Är inte det att bara kasta pengar i sjön? 

– Nej, det vill jag inte säga. Specifikationen är ett minimikrav för att biltillverkarens garantier ska gälla under garantitiden. Visst, motorn rasar ju inte efter att garantitiden har gått ut, men helt klart slits den mer om man har servat med en olja som nätt och jämnt uppfyller motorfabrikantens kravspecifikation jämfört med om man har servat den med en bättre olja. En bättre olja ger mer marginal mellan serviceintervallen och motorn går renare. I slutänden får motorn också längre livslängd om man servar den med en högkvalitativ motorolja enligt bilfabrikantens kravspecifikation.

Gäller samma specifikationer över hela världen?

– Nja, både och. En flaska Mobil 1 har samma innehåll över hela världen, men biltillverkarnas specifikationer skiljer sig åt. I exempelvis Asien har man kortare serviceintervaller än i Europa och då kan man köra med lägre oljekvaliteter. Här i Europa utnyttjar vi i betydligt större utsträckning det vi kallar förlängda oljebytesintervall eller – som det också populärt kallas – Long Life Service. Moderna krav på kvalitet rakt genom betyder ju också att den oljan man rekommenderar måste möta bilens egen höga standard.

Så till sist: Hur ser era utmaningar i branschen ut framöver? Vad grubblar en oljekille på när han inte kan sova?

– Det här med allt mer specialiserade oljor gör förstås vårt arbete svårare. När jag började i branschen fanns det i princip tre oljor, men nu finns det hur många som helst. För inte så länge sedan hade vi två standarder; API i USA och ACEA i Europa, men nu har snart varje biltillverkare sin egen standard för sina olika motorer. Det beror förstås på att man vill sänka bränsleförbrukningen så i slutänden är det ju en god utveckling som sker, men onekligen ställer det till det lite för oss. Utvecklingskostnaderna skjuter i höjden och varje standard kräver sina tester och licenser och allt detta kostar pengar. Men – återigen – utvecklingen sker i ett gott syfte och vi vill ju alla lämna efter oss en välmående jord så vi tar oss an utmaningarna med glädje.